”Är det lite jobbigt så är det bara att trampa på”

CYKLA TILL PARIS

I Stockholm förra veckan träffade jag även Anders Olsson som skrivit boken ”Medveten andning” (läs den om ni inte redan har gjort det) och pratade om mina luftvägar och andning, hur det ställer till min cykling. Med tipsen i tankarna så kämpade jag i söndags med gänget och det gick bra i sådär 4 mil innan ovädret kom och ja, sedan var det tufft. Sur… var jag och det är samma med cyklingen, har jag väl bestämt mig för något så vill jag gärna klara det direkt, även om jag bara har cyklat 15 pass. Kom ihåg Fredrik som bad oss första passet utomhus räcka upp handen alla som var erfarna, jag räckte upp handen där efter att ha tänkt att jag ändå hade cyklat sådär 7 pass… Utan att kunna växlar, cyklat med cykelskor och ja, det är kanske bra att ändå ha den inställningen men tja, vi har alla saker vi får jobba på. Vara nybörjare, ta emot hjälp, det går inte lätt direkt eller är enkelt, det här är saker jag får jobba med.
 
Och andningen. Idag blev Ivösjön runt där det var 2 fokus. Få in 5 mil och andas med stängd mun. Inte det lättaste men det blev lättare, funkade även i backarna och sista milen, åhhhh, jag var så glad, det gick så bra!
 
Det är genom utmaningar vi utvecklas. Och det är nyttigt, både att utvecklas men även öppna upp, prova något nytt, känna sig lite ”dålig”… (för hur tar vi det…?) och fortsätta när det är klurigt, jobbigt eller tar emot. Som min farfar sa när han 3 veckor innan hans 90-årsdag och vi cyklade Smugglarrundan på nästan 2 mil. Han frågade vilken växel jag hade haft i under rundan och jag flinade, jag hade ju givetvis ingen aning, jag hade anpassat den efter rundan men frågade honom: ”Vilken växel hade du själv då?”
 
”3:an, är det jobbigt så är det bara att trampa på”
 
Även om det gäller cykling eller annat i livet så kan vi se det just så. Saktar vi in och anpassar oss efter allt annat omkring oss eller, är det vi som bestämmer farten, inte ger upp utan trampar på även om det är tufft och jobbigt? Min farfar är klok som en bok och han är SÅ med mig i detta… ”Är det lite jobbigt så är det bara att trampa på”
 
Så jag trampar på. Jag är lyhörd att lyssna och lära. Jag lär mig om mina brister och försöker sänka ribban att jag vill klara allt direkt och ta emot hjälpen när jag får den. Nu ska jag bara få kontroll på andningen och öka liiiiite till med benen så jag kommer upp i samma fart som gänget. Det borde jag klara denna vecka… ;)
En intressant artikel om näsandning hittar du HÄR

Lämna ett svar