Bilden togs mellan de 2 träningspassen idag, för att se hur jag såg ut efter andra (och tuffare passet) så finns bild längst ner, sååå trött!

Det är den 9:e augusti och jag sitter lite och ler när jag tänker på vad jag sa någon dag innan juni började, att jag skulle under juni, juli och augusti få ihop hela 100 träningspass. Det kändes som ett bra fokus att ha, dock förstod jag väl inte att 2 veckor senare var allt upp och ner i mitt liv. Mitt förra blogginlägg ”När det inte blir som man tänkt sig” förklarar lite mer vad som hänt, du hittar det HÄR

 

Så vad gör man när det inte blir som man tänkt om man tänker på träningen? Nja, många gånger tycker jag att man ska köra ändå, just för att ha något fokus, att det är bra att hålla igång kroppen och kanske mer när det är mycket annat. Men så finns det de gånger, som jag haft nu, där det är liiiiite för mycket, för mycket stress runt, man känner sig helt slut och allt är snurrigt och rörigt, då rekommenderar jag ingen träning där man ”köttar på”. Så jag har tagit powerwalk i skogen, det har varit en bra kombo. Men det har inte heller blivit så många som jag kanske hade behövt… och nu när jag då känner att jag är tillbaka i livet, satte mig och räknade ut så ser jag att jag har 44 pass kvar och så 22 dagar. Det blir ju faktiskt 2 pass om dagen. Eller kanske 3 pass en dag och 1 dagen efter. 30 minuter, ombytt och svettig, räknas som pass och ikväll ska jag funderar över något slags schema, det här ska jag definitivt få ihop!

Men vad lätt det hade varit för mig att backa från denna utmaning. Jag hade varit ursäktad. Människor hade förstått. Det är mycket, rörigt, jag orkar inte träna, det var så många veckor som inte blev av eller… så känner man att ”jamen nu är jag okej, nu skulle jag kunna steppa upp lite och se till att få till det här” Minns tillbaka när jag låg på strokeavdelningen 7 veckor innan jag skulle cykla till Paris, blev utskriven med käpp, ALLA sa att jag nu fick hoppa av, jag kunde ju inte cykla. Men… 7 veckor kvar ville jag ändå ge det ett försök, så det gjorde jag. En dag i taget, ett pass åt gången och ja, 7 veckor var jag en av de 10 i vårt lag som cyklade VARENDA meter av dessa 120 mil till Paris. Du hittar det äventyret HÄR

 

Så skynda dig inte att bryta dina planer för att det känns svårt att hinna/nå. Ta nya tag, LADDA OM och kör, du kan fortfarande hinna nå dina mål…