I början av oktober fyller jag år och jag har känt dessa månader att tills dess vill jag verkligen ha bestämt mig, vad är min nästa plan A? Som om jag vill lämna det gamla, 43:e året bakom mig och 44:e är en rejäl omstart och, framåt.

Jag fick ta snabba beslut i somras. Bearbeta en privat sak och separation, det var minst sagt kaos i mitt huvud men någonstans lyckades jag ta fram praktikern i mig och de två stora beslut var: 1) Jag behöver säkra upp ekonomiskt för att känna mig mer trygg 2) Jag behöver flytta, var? Båda dessa kände jag var en säker grund att stå på, kände också att det var i båda fallen ett behov att höra ljud, träffa människor, INTE vara själv. Jag ler när jag tänker tillbaka hur det liksom bara… löste sig. Båda delarna.

Någonstans kändes allt då som en snabb lösning. ”Måste fixa” hade jag i huvudet, trots att jag inte gillar ordet måste… men det var mitt fokus och det har nog också gjort att jag lite letat efter lösning, för såhär kan jag ju inte alltid ha det, var ska jag ta vägen? Samtidigt som jag lekt med denna, och flera olika tankar, så har jag samtidigt känt att jag inte orkat, vill fortsätta ta det relativt lugnt så det har känts lite dubbelt. Tills i helgen faktiskt. När jag fick mitt fjärde dödsbesked på bara några veckor.

Jag strök ett streck över min höstplan (som hade galet mycket jobb inbokat) och utgick mer från – Vad känns rätt, vad vill jag göra, vad behöver jag? 

Jag visste det direkt. Jag vill fortsätta EXAKT såhär.

För fast att detta var en snabb lösning, så var den liksom för bra för att bryta ”bara för att”. Så, det ser ut som jag fortsätter såhär och det känns MYCKET bra. Detta blev och är min nya plan A!

Hur min höst kommer att se ut, mitt höstfokus/mål? 

Det kan ni läsa mer om – HÄR