På Instagram ( @laddaom_malin ) har jag påbörjat ”Min LADDA OM entreprenörsresa”, en liten följetong hur det gick till hur jag startade, tänkt och gjort, från början och framåt. 

Den kommer läggas upp här på sidan och jag hoppas ni får inspiration att ALLT är möjligt. Man kan ändra både riktning i livet, sig själv, vem man är och vad man gör…  Min resa är ett bevis på det 🙏🏼

Jag hoppas också att du efter dessa delar gör EN sak som tar dig framåt. Litet som stort, men definitivt framåt på din väg, det hade gjort mig glad 💙

 

 

Del 1 – ”Du är nog uppsagd” 🙈🙄

Jag befann mig själv på semester i Thailand när de ringde från jobbet för att meddela att jag ”nog” skulle bli av med jobbet under våren. Den känslan… På andra sidan jorden, helt ensam, ensamstående mamma med dotter som gick på idrottsgymnasiet med egen lägenhet, hur i hela friden skulle jag klara detta? Panik! Rädsla. Förbannad. Besviken. Ledsen. Omskakad. Jag kände nog det mesta där och då, svarade bara: ”Var det något mer?” Och så la jag på och gick till min bokade tennislektion med Anna. Som jag slog den där bollen den där dagen, i början på 2015. Efteråt gick jag och badade, tog en lunch, massage och så hamnade jag på Oasis Yoga och där började jag känna mig lugn igen 🙏🏼

Funderade bakåt. 2009 slog jag vad, förlorade och fick börja träna med ungdomar i en friidrottsgrupp med elittränaren Susanne Lorentzon Berg. Då jag inte tränat på 17 år, var ganska skadad, ganska mycket latmask och storrökare på det, så var det inget lätt år. Jag kom ihåg att jag knappt orkade jogga 60 meter. Men någonstans såg jag en tjusning i att vara ny i något, prova, lära mig, utvecklas. Ungdomarnas tro på mig gjorde att jag fortsatte mig, Susanne utmanade mig något kolossalt på alla område… och själv kände jag att det gick sakta, men det gick framåt 🎯

Ca ett år senare ställde jag upp i veteran SM och tog silver, på just 60 meter🏆

Detta året förändrade mitt liv! Det var för mycket som skakades om för att jag skulle kunna bli ”gamla Malin” igen och, det ville jag inte heller. Nya steg hade lett till nytänk, utveckling, hjälpa andra för kan jag, så kan vem som och då menar jag allt – man kan SÅ mycket mer än vad man tror❤️

 

Del 2 – ”Inte bara fysisk utan även en inre resa”

Jag startade LADDA OM 2011. Jag skulle ändå träna utomhus sa Susanne, som trodde/tror på basic träning så trappor, backor och använda det som finns utomhus föredrogs i alla lägen istället för gymmet och maskiner. Så, jag startade måndagsträningen. En timme i skogen, i lilla Bromölla i Skåne och vid den här tiden, var jag ensam om att bedriva utomhusträning 🏃🏼‍♀️

Det var så kul så jag kände mig faktiskt nöjd så jag stannade vid denna träning. Den dag jag såg att Army Fitness hade instruktörsutbildning, så såg jag någon tjusning i det också. Det kändes lite som Susanne och jag. Susanne som stod och ”skrek” och själv orkade/vågade jag inte argumentera utan bara körde på. Basic träning japp, så lite däck att bära på, springa i skogen – DET ville jag göra och så startade jag upp även det. Först i området, vi var ca 20 personer på det första Army Camp och jag var så glad att jag stannade till ännu en gång, vad mer kan jag begära liksom… 🙏🏼

Min resa hade inte bara varit fysiskt utan även mentalt. Jag hade även detta år med ungdomarna sett hur tankarna både kan ställa till det, men också kan vara helt avgörande för ens resa, att klara saker, inställningen till att ens försöka. Så, nyfikenheten ökade och så anmälde jag och läste mental träning samt till målbildstränare vid Ledarhögskolan i Örebro under ledning av Lars-Eric Uneståhl 🎯

Älskar känslan att gå in i bubblan, ta ett djupt andetag och somna direkt på kvällen, förmåga att koppla på pannbenet och jag vet inte hur många gånger jag varit tacksam och glad över allt jag lärde mig i dessa utbildningar men det är många 🙏🏼❤️

På bilden är jag på väg till prispallen för att hämta mitt veteran SM silver, då var jag också väldigt glad… för vilken resa, från rökande skadad latmask som inte tränat på 17 år och sedan liksom som-medalj 😍🙌🏻🏆

 

Del 3 – ”Fatta beslut av inspiration, inte desperation”

Åren 2012-2014 – Det var inte bara jobbet jag ifrågasatte denna tiden, det var det mesta i mitt liv. Vänner, familj och mina rutiner/vanor. Allt var på något sätt uppe i luften, jag bollade med dem som bollar, vilka ville jag slänga bort, vilka ville jag ha kvar? Jag kände mig arg. Jätte arg. Jag kände att jag hade så mycket att ge men till slut orkade jag inte och 2014 var året jag faktiskt backade, jag gick till jobbet och gjorde det jag skulle, inget mer. .

I slutet av 2014 kände jag tröttheten. Jag orkade knappt vara arg länge, den enda gång jag var glad var när jag arbetade med mitt företag men det var fortfarande väldig få timmar, det var långt ifrån något jag kunde leva på och jag varken visste eller vågade ta några större steg, ”inte kan väl jag, vad ska alla tro” Japp. Så tänkte jag ofta denna tiden 🙈

Tillbaka till hyddan i Thailand. Vad fan ska jag göra… tänkte jag men istället för att göra det som jag tror är typsikt, att hitta lösningar på det ”problem”som uppstått (som då ofta blir fattade i desperation) så funderade jag istället på vad vill jag? Hur har jag det med företaget nu? Varför kan jag inte leva på det? Vad behöver jag? Jobbet, jag hade i så många år bara tagit förändringarna som kommit, gillat läget men när denna personliga resa skedde, så kunde jag inte längre bita ihop, jag började säga ifrån, mer och ofta och jag kände hur arg jag hade blivit, det ville jag ju inte alls vara… 🙈

Så vem ville jag vara då? Vad ville jag göra och vem ville jag vara? Och så hittade jag ett citat som är så rätt och faktiskt det som dök upp där i hyddan: ”Life isn´t absolut finding yourself, it´s about creating yourself” Japp, nu är det dags att skapa den nya Malin❤️💙

 

Dag 4 – ”Man orkar inte hur mycket som helst”

Där och då i hyddan, bestämde jag mig för flera saker:

🎯 Mitt mål – ÄR viktigare än resan dit! Vill aldrig mer vara så skör, med bara en inkomstkälla

🍀 Jag ville inte bara byta tid mot pengar, jag ville ha mer tid, det gör jag bara genom en passiv inkomst

💻 Att jag trodde på digital verksamhet, vilken frihet det skulle innebära för vilka möjligheter det finns!

”Provar man så vet man inte” tänkte jag och öppnade ny dörr 💙

Så många gånger jag hört om folk och deras mål, hur envisa de varit ”såhär så jag göra” för att sedan få backa helt… Jag ville inte vara så envis. Mitt mål… var betydligt viktigare än vägen dit och det var det som avgjorde, jag öppnade en helt ny dörr 🚪

7 månader senare fick jag ut en femsiffrig lön från bara denna del. Ytterligare 7 månader senare så sa jag själv upp mig från jobbet. Jag var i mål!!!