Skrev med en gammal vän och kom in på ämnet hur klurigt det kan vara att börja skapa familj när de andra är olik en själv. Olika bakgrunder, vardagen, synen på hur det ska vara. Detta fick mig att fundera på hur oerhört lätt det är att stanna kvar ”på sin sida” och tycka att de andra gör fel. Och så gör den andra samma sak. Så där står man, i vilken relation som helst, familj som på jobb, och tycker att man själv minsann gör rätt de andra gör helt fel… till den dag man ger upp, lämnar med känslan ”JAG gjorde minsann rätt” men frågan är om den synen på rätt är rätt? Att stå kvar på sin sida när flera människor är inblandade, är det då rätt att hålla krampaktigt fast vid sitt rätta? Nja säger jag.

Då jag driver mitt egna företag och inte har kollegor på det sättet, så är det svårt för mig ta det som exempel…  men en familj har jag så nu tar jag den som exempel (konstaterat att vi är 7 väldigt olika personer gjorde jag för länge sedan) och ser – Vad kan jag lära mig av dem? Jag börjar längst från höger:

Sophie – Stora storasyster som har koll! Hon kommer ihåg vad man sagt och bestämt. En förmåga att då genom att komma ihåg, verkligen få till det med tex presenter. Det finns en tanke bakom, eller som förra julen när vi skulle ha julpysseldag med alla tjejerna, då hade hon köpt in huvudbonad till oss alla vilket var pricken över i:et. Och i julas, fick vi en almanacka som fick mig att gråta. Dels för att den var fin och med 3 foto längst ner men men också för att den var genomtänkt med foto just den månaden. Och att hon hade sett att det var en givet bra present till oss. Jag skulle vilja komma ihåg de där små sakerna bättre, ge present eller på något sätt ta det vidare som visar att jag faktiskt kommer ihåg det också.

Min Hanna – Hon med största hjärtat jag känner. Hon är vänlig mot alla, hjälpsam och omtänksam. Omtänksam är något som jag sätter bredvid snäll där och hon har en förmåga att komma ihåg att önska mig lycka till, fråga hur det gått med saker och hon är verkligen en som hejar på mig i alla lägen. Och det gör mig glad, för ofta är det föräldrar som hejar på sina barn men det är klart att även barnen ska heja på de vuxna… Lite lik Sophie här med att komma ihåg saker och av min Hanna vill jag då bli bättre att komma ihåg vad andra ska göra, skicka lycka till SMS, det där lilla extra.

Linn – mellansystern som är svår att beskriva, henne måste man uppleva! Hon har stenkoll – på allt. Hon har en tävlingsglöd inte bara när det kommer till matcher och spel, utan inställning i livet, hon vill göra sitt bästa och klara saker. Jag hade velat ta mitt pannben när det kommer till äventyr/projekt och även få in i min vardag, lite extra jävlar anamma.

Peter – kärleken. Utan tvekan – tålamodet. Har aldrig mött någon med större tålamod och jag känner att jag har förbättrat mitt egna under åren tillsammans men jag kan mer och bättre. Jag måste också nämna hans – ta action. Jag kan lätt fastna i saker, drömmar, planerandet och behöver ha mer ”ta action” i fokus, det vill jag också lära mig.

Julia – lillasystern som är den kreativa och konstnärliga tjejen som ständigt pysslar och skapar. Hon får ideer, men tar dem också vidare, gör experiment och när hon visar något hon gjort, utbrister man alltid – ”Wow, har du gjort det?” för det är så himla bra och fint. Det jag vill lära mig av Julia är att ta mig tid till det kreativa mer. Skriva, men även måla (som jag inte kan men faktiskt gillar) Jag vill bli mer kreativ, skapande.

Sandra – lilla storasystern. Det finns ingen som kan lägga så mycket tid på att göra det fint, på sitt rum, sminkningen eller frukostmackan. MEN, jisses så fint det blir! Och speciellt när det gäller maten… ser har jag länge sett maten som energi, jag måste äta, för att jag är hungrig eller behöver energi i samband med träning. Ibland har jag tänkt på Sandra att göra det fint och jag måste säga att det är trevligare att äta när det ser fint ut. Så här kan jag lära mig, och jag ser att mina måltider framöver (speciellt nu när jag kör KICK 30), blir både nyttiga och fina, hela den stunden måltid, är jag då säker kommer upplevas bättre.

Mig själv – Jag skapar min väg, mitt liv och det är det jag hoppas att de i min familj lär sig av mig. Det finns inga måste, det ska vara på ett visst sätt, utan mer fokus på vad man vill och skapa just det där. Utifrån den man är och vart man är på väg. Jag vill faktiskt lära mig av mig själv… att ännu mer ta plats. Jag vet att en del kanske tänker at jag redan gör det…men jag vet att det finns en liten mur jag behöver hoppa över och jag vet att jag själv behöver ta mig över den, och det vill jag verkligen lära mig 2020.

Vad kan du lära dig av dina arbetskollegor, de i din familj?

 

(Förtydligande, tillsammans har vi 5 tjejer. Hanna är min, de andra fyra är Peters. De 2 äldsta bor inte hemma, de andra bor hos oss varannan vecka)