Igår stod det löpning på mitt träningsprogram jag skapat till mig själv och jag var redo för en lugn och fin 4 km. Men precis innan 3 km så var det så jobbigt att jag stannade. Kuperade vandringen från gårdagen satt i benen, jag kände mig allmänt trött och seg och ja, jag stannade. En ren reaktion och de hinner vi knappast märka att det händer med det är det som SEN händer, som är intressant. För då är det ett val.

Ska jag stanna, gå hem och inse att det inte gick att springa idag eller… ska jag bara hämta andan, få ner pulsen och fortsätta, springa de 4 km som jag bestämt? 

Jag känner mig ibland som en programmerad robot och jag är så snabbt i tanken på att fortsätta, att ge upp finns liksom inte. Mitt pannben, mindset, tankarna, de är så med det klara att tänka om när det inte blir som tänkt, inte fastna, sluta eller backa utan jag kör. Så jag gjorde just så, fick ner puls och fortsatte springa, stannade ytterligare en gång, gjorde om proceduren och så sprang vidare och klarade mina 4 km.

Imorse stod Crossfit på mitt schema och jag hoppades lite att det var mycket fokus på ”allt annat än ben”… men givetvis var det ben. Det var dessutom avbokningar och jag stod själv framför tavlan med tränaren Johan som berättade om passet och jag, jag var mest ett frågetecken. Jag vet fortfarande inte vad allt heter, jag brukar dessutom titta på andra för att se vad jag själv ska göra så hur skulle jag göra detta passet? Och så Johan, idag skulle han verkligen se ALLT jag gjorde.

Min första reaktion var… fan, lite nervöst, såg hur jobbigt det skulle vara… för att sedan tänka om – ”Vilken fantastisk möjlighet för mig, personlig träning i 50 minuter, vad bra!!!”

Passet var sjukt jobbigt! Och SÅ bra! Han rättade, gav tips, justerade och la på mer och mer vikter. Jag slog stången både i huvudet och hakan när jag slet i den, jag kämpade och även märkte skillnaden flera gånger om jag gjorde så, eller så vilket var jätte bra! Jag har tydligen riktigt starkt, bra rörlighet men det är tajmingen och tekniken som behövs utvecklas.

Väl hemma var jag helt slut, helt uttömd på energi, ben är tunga och även armar och axlar fick sig en omgång så tur att man kan luta armarna mot bordet när man skriver på datorn.

————————————————————————————

Så hur gör du när det inte blir som tänkt? När det blir jobbigt, hinder är i vägen, din reaktion är rädsla eller fly. Vad gör du sen men mest – hur skulle du vilja reagera? 

————————————————————————————

Finns det något liten önskan om att du skulle vilja våga mer, ha rätt mindset, koll på tankarna och kunna ha fokus på framåt, så tycker jag att du ska hänga med på februari utmaningen där det är fokus på just det – bygga mindset. Anmäl dig idag och så ser vi till att du en gång för alla förstår tankarna och kan fortsätta framåt, trots hinder och utmaningar som dyker upp. Du anmäler dig (och givetvis är det gratis) – HÄR